Ett högt knälyft, där benet dras uppåt istället för framåt, ger ett effektivare löpsteg. Och därmed snabbare löptider. Man undviker därmed den långsamma och tunga hällandningen som blir resultatet av att knät inte kommer upp, och foten har istället mycket kortare markkontakt för varje steg.

Det är bra av flera skäl: tempot blir högre, löpstilen blir snyggare och skaderisken minskar. Man bör dock vänja sig långsamt vid att löpa med höga knän. Några få löpintervaller på 30–60 sek. är lagom i början.